Multiarenan
Friidrott, curling, boxning, tennis, konståkning, ishockey, skridsko, motorsport, utställningar och uppvisningar. Klicka på rubriken för mera.
Friidrott
Vid Eyravallens invigning tävlades i friidrottsgrenarna löpning, kulstötning, höjdhopp, diskus, häcklöpning, längdhopp och stafett Under ÖSK:s första decennier satsades mycket på fri idrott.
De svenska, nordiska och engelska mästerskapen hade erövrats av Bertil Jansson, som 1927 blev förste svensk att stöta kulan över 15 meter. Andra framgångsrika friidrottare var höjd och längdhopparen Torsten Persson, spjutkastaren Yngve Häckner samt häcklöparen Cacka Christiernsson.
Örebro Sportklubbs friidrott nådde sin kulmen rent elitmässigt när Örebro SK 1953 vann Mästerskapsstandaret i fri idrott. Entusiastiske Helge Jensen hade byggt upp ett lag så starkt att närkingarna börjat drömma om att erövra det åtråvärda och prestigefyllda mästerskapsstandaret.
Klubbens stora stjärna var olympiern Lars-Erik Wolfbrandt. Detta år har han fått sällskap av Sverigeettan i diskus, Lasse Arvidsson från Nora, den talangfulle löparen Tage Ekfeldt och Arne Åhman, olympisk mästare i tresteg i London 1948. Avgörandet skedde på Stockholms Stadion.
Eyravallen var skådeplats för årliga friidrottsgalor under främst 1940- och 1950-talet. De samlade mycket publik där särskilt de framstående amerikanska friidrottarna väckte uppmärksamhet.
ÖSK:s olympier Lars-Erik Wolfbrandt intervjuas av Sven Jerring.
Friidrottare från USA på besök på Eyravallen. Speaker Gunnar Åslund.
Curling
Redan invigningsåret 1923 spelade det curling på Eyravallen. Ett klubbhus byggdes och en bana spolades upp vintertid i förlängningen av läktaren, utmed Rudbecksgatan. Efter några år flyttades klubbhuset och banan mot Restalundsvägen.
Örebro Curlingklubb bedrev en omfattande verksamhet på Eyravallen, fram till 1969. Under åren 1963-1969 kombinerades detta med spel på Vinterstadion.
Boxning
Boxning skedde inom ÖSK åren 1920-1936. Träning och matcher genomfördes i Boxarrummet, under Eyravallens sittplatsläktare i trä. Sommartid fanns en ring utomhus. Noteras kan att Gösta Karlsson blev mellansvensk mästare i Eskilstuna 1928.
Sektionen och verksamheten upphörde några år efter det att boxningsklubben BK Kelly bildades 1932.
Tennis
Vid färdigställandet av Eyravallen 1923 hade tre tennisbanor med grus uppförts vilka togs i bruk i juli månad. Tillströmningen beskrevs som enorm och varenda speltimme uppges varit upptagen. Kostnaden för att hyra en tennisbana var för medlem 1 krona per timme. Klubbmästerskap för herrar genomfördes 1923 i två klasser, seniorer och juniorer/nybörjare, med totalt 35 deltagare. Klubbmatcher spelades mot Karlstads TK, KFUM samt Köpings TK. ÖSK arrangerade också distriktsmästerskap i tennis omfattande landskapen Närke-Västmanland.
1925 byggdes ytterligare två grusbanor varvid anläggningen nu hade fem tennisbanor och var en komplett tävlingsanläggning. Banorna kunde uppföras genom att tre medlemmar gick i borgen för investeringen på 3 000 kronor. Artur Larsson, skicklig i tennis och i flera andra idrotter, blev 1926 ordförande i tennissektionen, han var en av de mest drivande initiativtagarna till Eyravallens idrottsplats och för tennisbanornas tillkomst.
ÖSK fick förtroendet att arrangera Svenska Mästerskapen utomhus i tennis på Eyravallen 10-15 augusti 1926. Arrangemanget lockade många deltagare och åskådare och blev god PR för den växande tennissporten. En tennisstjärna som väckte allas beundran var Sigrid Fick, vinnare i såväl damsingel, damdubbel som mixed. Charles Wennergren från Linköping, med meriter från OS 1912 och 1924, vann herrsingel och herrdubbel.
Välkänd närvarande var sedermera hela landets ”Farbror Sven”, legendariska radiomannen Sven Jerring.
Tennissporten var nu verkligen etablerad i Örebro. Önskemål om att kunna utöva sporten i större utsträckning inomhus var stort. Genom Johan Behrns försorg byggdes Tennishallen på Rudbecksgatan – även kallat Idrottspalatset – vilken stod färdig 1928.
På initiativ av Artur Larsson med flera bildades detta år en särskild klubb för tennis, ÖTK, vilken samlade flertalet aktiva och ledare från KFUM och ÖSK.
Under 1930- och 1940-talet bedrevs vid banorna på Eyravallen inom ÖSK en mer intern verksamhet. En uppvisningsmatch med deltagande av Sveriges vid denna tid bäste tennisspelare Torsten Johansson skedde på Eyravallen 26 juni 1944. Tennisbanorna på Eyravallen arrenderades i många år av Henry Rosén. De underhölls med åren allt sämre och lades ned 1950 då två nya grusbanor hade anlagts vid Idrottshuset. Klicka här för mer!
Konståkning
Konståkning var ett naturligt inslag på bandyisen redan under 1920-talet. I Sverigetopp var konståkningsparet Gördis och Helge Sanderskog.
Paret var också tränare och hade i mitten av 1940-talet ett 40-tal isprinsessor i träning. Här ingick Karin Åslund, då Westergren, Inga Maj Pettersson, senare Säflund, Birgit Gustavsson och Ingrid Skarström i den lovande och hårt tränande skaran.
Uppvisningarna var populära och skedde på Eyravallen, Örnsro IP, Kyrkplan, Frimurarholmen, Svartån och Hagaparken, med upp till 4 000 åskådare.
År 1957 bröt sig 25 flickor ur ÖSK och bildade specialklubben Konståkningsklubben Lutz. Verksamheten kunde från 1965 ske i Vinterstadion.
Karin Åslund
Karin Åslund - en kvinnlig idrottspionjär
Karin Åslunds idrottsliv har bestått av en pionjärinsats som framgångsrik konståkare och betydande idrottsledare. En av de tjugoen vilka deltog vid bildandet av Sällskapet 1985 var Karin. Idag en mycket uppskattad deltagare vid Sällskapets möten och träffar.
Redan som sjuåring, i mitten av 30-talet, började Karin att träna konståkning på Svartåns is. Brodern Sven var med och skottade isen ren samt övervakade lillasyster.
Örebros konståkningsgiganter Gördis och Helge Sanderskog såg hennes talang och involverade Karin i gruppen av lovande konståkningsflickor inom Örebro SK. Första uppvisningen skedde som tolvåring, 1938, då färdigheterna visades upp på Eyravallen inför över 1000 åskådare.
Därefter följde ett tiotal framgångsrika år fyllda av tävlingar och uppvisningar. Hela sju gånger vanns meriterande Svealandsmästerskapen i konståkning.
I Örebro genomfördes uppvisningar på Eyravallen, Frimurarholmen, Hagaparken, Kyrkplan, Svartån och Örnsro. Inom ÖSK var Karin den första kvinna som i sin idrott utsågs till ”Stor Grabb”.
Utöver konståkning erhölls framgångar som aktiv inom friidrott, dans och gymnastik. Respektingivande är att Karin ingick en tid i Greta Adrians nationellt och internationellt nydanande gymnastiktrupp ”De grå”. Truppen hade uppvisningar i norden och Europa, nu med Greta Hause som ledare.
Idrottsledare
År 1957 bröt sig 25 flickor ur ÖSK och bildade specialklubben Konståkningsklubben Lutz. Karin fick en styrelseplats i såväl KK Lutz som Närkes Konståkningsförbund. Nationellt var Karin med och startade tidningen Konståkningsnytt och var dess redaktör under åtta år. Internationellt också omfattande anlitad som domare.
Karin blev landets första kvinnliga ordförande i ett specialförbund 1977 efter att varit ledamot i Konståkningsförbundets styrelse sedan 1972. Det uppmärksammades mycket medialt i rikspressen och TV.
Inom länet tillhörde Karin Örebro Läns Idrottsförbunds styrelse åren 1980-1992 och var en period dess vice ordförande.
Riksidrottsförbundets högsta utmärkelse, förtjänsttecknet i guld, mottogs redan 1975.
Örebros ansikte utåt
En av Karins första anställningar var på Nerikes Allehanda där hon träffade blivande maken Gunnar, välkänd sportjournalist.
Genom sitt mångåriga arbete på Örebros turistbyrå blev Karin stadens ansikte utåt. I tiden före de sociala medlen och internet var det genom de personliga mötena information gavs för att ta emot och locka turister till Örebro. Gustavsviksbadet och Svampen var tillsammans med Slottet attraktiva turistanläggningar på 1960- och 1970-talet.
Sällskapet
Vid Sällskapets bildande deltog 21 personer. Två var kvinnor, Karin Linden och Karin Åslund. I över 25 år var Karin med i aktivitetsutskottet. Ett aktivitetsutskott som under denna tid genomförde 150 caféträffar och ett 50-tal vår- och höstmöten. Det är få som deltagit vid så många caféträffar och möten som henne under Sällskapets 27 år. Karin har själv föreläst om sitt idrottsliv och om konståkning vid ett flertal Caféträffar. Vid Sällskapets 25:års jubileum 2005 var Karin en av dem vilka utsågs till Hedersledamot av Sällskapet.
Imponerande har Karin Åslund, idag en vital pensionär, stått för en betydande pionjärinsats inom länets och landets idrott.
Thomas Eklund. Källor utöver egna möten är boken ”Idrotten mitt liv”.
Ishockey
Örnsro Idrottspark var ishockeyns samlingspunkt i Örebro. Eyravallen var vintertid helt förknippad med bandyspel.
Örebro SK avstod från att starta en sektion för ishockey. Det gjorde att flera av bandyspelaren spelade ishockey i andra föreningar. Säsongen avslutades ofta med att i en vänskapsmatch så mötte ÖSK:s bandylag årets distriktsmästare i ishockey.
Örebro Sportklubbs ishockeysektion bildades 1958 på starkt initiativ av Sven Åke ”Fisken” Erixon. En av orsakerna var att ”Fiskens” ishockeyklubb IK Sturehov motsatte sig att han fortsättningsvis dubblerade hockeyspelet med bandy i ÖSK.
En egen ishockeyrink uppfördes vid Eyravallen, på träningsplanen bakom gamla ståplatsläktaren på den södra långsidan. Spelarna bytte om i en barack vid Eyravallens nordvästra hörn och fick gå ett par hundra meter till rinken. Isens kvalitet var helt beroende på vädret. Isen var som mesost vid töväder och stenhård vid kraftig kyla. I periodpauserna skrapades isen, omspolning var det inte tal om. En del säsonger fick avslutas i förtid då isen smälte bort vid milt väder. Direkt nådde laget, med främst bandyspelare, framgång och vann DM-finalen 1959 mot IK Sturehov. I laget deltog Orvar Bergmark, Leif Wendt, ”Fisken” Erixon och Gösta ”Stockis” Kihlgård.
Örebro SK:s ishockeylag 1959. Övre raden från vänster: Gösta "Stockis" Kihlgård, Erik Svensson, Olle "Totten" Gustafsson, Sune Erixon, Sven-Åke "Fisken" Eriksson, Olle Bergkvist och Dick Karlsson. Nedre raden: Kura Larsson, Karl-Erik Södergren Jean Eriksson, Orvar Bergmark och Arne Eriksson.
I takt med att laget avancerade i seriesystemet blev det mer renodlade ishockeyspelare i laget. Inför spelåret 1960-61 så värvades den meriterade Åke ”Professorn” Lundström som tränare. Laget kvalade till högsta serien men fick se sig besegrade av Västra Frölunda. Träning och matcher fick ofta, på grund av väderförhållandena, genomföras på den konstfrusna planen i Arboga eller Bofors.
År 1963 kunde verksamheten flyttas över till Vinterstadion. Örebro SK:s ishockeysektion lades ner 1972 då den övergick i Örebro IK.
Skridskor
ÖSK hade duktiga skrinnare redan på 1920-talet. Anders Johansson-Meding var svensk juniormästare på 500 och 1500, meter 1923. Folke Ramberg blev SM-tvåa på 10 000 meter 1925. Detta år vann en av föreningens bildare Axel Eriksson Röberg DM på 10 000 m.
Georg Rahmberg var svensk seniormästare 1932 på 5 000 meter. Folke Broman är ÖSKs främste skridskoåkare genom åren med sina båda svenska mästerskap 1936 på 5 000 m, 8.56,1, samt på 10 000 m, 19.04,5.
Sektionen för skridsko fanns mellan åren 1917-1957.
Utställningar och uppvisningar
År 1965 firade Örebro 700-årsjubileum och Eyravallen fick fungera som utställningsområde. Vår kung Gustaf VI Adolf invigde. Se vidare här.
Motorsport
På vintrarna när bandyisen var spolad lät man isen täcka även löparbanorna, vilka lämpade sig utmärkt för isracing. På sommaren arrangerades de populära "jordbanetävlingarna" (speedway). Läs mer här!
För att gå vidare. Klicka på rubriken.
Inititativtagarna Karl T. Graflund och Adolf Lindgren
För att gå till huvudsidan. Klicka här. För att gå till hemsidan om Eyravallen / Behrn Arena klicka här.
