Bandyn
Bandy är inte en sport. Bandy är en känsla av frihet och oändliga möjligheter. Den som vill förstå känslan måste vilja gå bortom – man ser ju inte bollen och det är ju så kallt. Man ser bollen om man vill se bollen. Ser man inte bollen så talar spelarnas rörelser om var den lilla brandgula finns. Bandy kräver lite spelsinne av den som vill älska. Och varma kläder.”
Lasse Virström
Skor, kex och bandy var lika med Örebro. Och vid ett tillfälle var hela kedjan i landslaget den samma som i ÖSK:s klubblag. Det var på den tiden man spelade bandy på Eyravallen. Det var på 1950-talet. Idag är skorna borta, kexen likaså, men bandyn lever, dock ständigt nära fallrepet.
Men minnena lever i allra högsta grad. Lasse Virström skriver:
”I ett snävare perspektiv var 50-talet årtiondet då Örebro SK tog herraväldet över landets bandy. Det sägs att träningarnas lådbandymatcher, spel mot små burar utan målvakter, inte sällan erbjöd de hårdaste kamperna.
ÖSK låg i framkant. ÖSK ägde, för att tala modernt ungdomsspråk. När den första allsvenskan såg dagens ljus 1930-31 var Örebro SK ett självklart lag bland de sexton utvalda. 1951 stod klubben första gången i en SM-final. Bollnäs på Stadion i Stockholm, 27 000 såg på, flera tusen var där men fick inte plats. Bollnäs åt upp gultröjornas tidiga 2-0-ledning och vann med 3-2.
Mellan 1954 och 1958 var ÖSK i final varje år, och vann tre gånger. De var fem i kedjan 1955. I ÖSK var de samma fem som i landslaget. Ett fenomen som ingen klubb förr eller senare kunnat motsvara. Laget var efter två finalförluster förbi knoppningstid, en blomma som bara väntade på en liten smula ljus för att få slå ut i förbluffande prakt.
Edsbyn pulveriserades. Karl-Erik Södergren, ett kronblad av fem i den mäktiga kedjan, fick göra fyra mål omgiven av Olle Sääw, Owe Eidhagen, Gösta ”Stockis” Kihlgård och Tage "Tjappe” Magnusson. ÖSK vann med sju mål mot ett. 23 504 såg på, och bör ha älskat vad de fick se.
Mitt i den där tiden finns en seger som är mer legendarisk än andra. Än alla finaler och slutspelsmatcher. För att den var så mo- numental. För att den kom från ingenstans.
15-0. Mot Katrineholm. På Eyravallen. Januari 1958. Den var bara en match i raden, ingen final, den säkrade inget, den gjorde ingen egentlig skillnad. Men den lever, den talas om, den jämförs med bara för att den var så chockartat osannolik.”
Idag kämpar bandyn i näst högsta serien och har under en lång tid exporterat storspelare till andra klubbar. Så här lång har det blivit tio finaler och fem guld. Örebro SK:s bandylag är klubbens framgångsrikaste lag.
Olle Sääw, Sveriges Mr Bandy, 5 SM-guld.
Finalerna - klicka på årtalet för mera information
1951 Bollnäs GIF - Örebro SK 3-2 (0-1) Stockholm Stadion 26 612
1954 Västanfors IF - Örebro SK 1-1 (1-0) Stockholm Stadion 23 744
1954 Västanfors IF - Örebro SK (omsp) 2-1 (1-0) Tunavallen, Eskilstuna 17 895
1955 Örebro SK - Edsbyns IF 7-1 (5-1) Stockholm Stadion 22 454
1956 Bollnäs GIF - Örebro SK 3-2 (1-1) Stockholm Stadion 20 969
1957 Örebro SK - Hammarby IF 2-1 (2-1) Stockholm Stadion 23 507
1958 Örebro SK - Edsbyns IF 3-1 (2-0) Stockholm Stadion 18 767
1965 Örebro SK - Brobergs IF 5-2 (2-0) Stockholm Stadion 12 546
1967 Örebro SK - IF Göta 3-1 (2-0) Söderstadion, Stockholm 10 952
1968 IK Sirius - Örebro SK 4-1 (2-1) Söderstadion, Stockholm 12 877
1973 Västerås SK - Örebro SK 4-1 (2-0) Söderstadion, Stockholm 15 033
För att gå vidare. Klicka på rubriken.
Inititativtagarna Karl T. Graflund och Adolf Lindgren
För att gå till huvudsidan. Klicka här. För att gå till hemsidan om Eyravallen / Behrn Arena klicka här.
