Allsvenskan i bandy startar 6 januari 1931

Reportage från av Dagens Nyheter från första allsvenska bandymatchen på Eyravallen.

Dagens match här i allsvenska serien mellan Örebro SK och IK Göta, Stockholm, resulterade som väntat i en seger för de gamla mästarna, dock oväntat knapp. Siffrorna blev 3-2 (1-1). Matchen, som spelades på utmärkt is men i en bitande nordan, blev synnerligen intressant och in i det sista ovist beträffande utgången.


Däremot blev den knappag välspelad, därtill tar det alltför mycket fight, båda försvaren voro dessutom alltför svåra för respektive anfallskvIntetter. Resultatet kan betraktas som rättvist, men matchen var så jämn. med Göta som den part vilken hade aningen ev övertag i spel och hemmalaget som den men skjutvilliga, att ingen orättvisa skett om resultatet blivit oavgjort eller rentav omvänt.

Göta, aom ställde upp med följande lag: Mattson-Lundell, Dahlström -  Söderström, Nyberg. Lindell - Stor-Klas Svensson, Weijdeby, Galin. Engberg. Fransman - Johansson saknade sålunda såväl Lulle Johansson som "Bärsa" Eriksson. På sätt och vis hade man väntat sig litet mera av detta gamla rutinerade lag, men i stort sett infriade det förväntningarna.


Detta gäller särskilt försvaret. som var ramstarkt, med Matsson som ypperlig burvätare och gamle "Knatten" Lundell härjande i stor stil, nättupp omöjlig att överlista. I halvbackskedjan dominerade Åke Nyberg. Han presterade ett spel som man aldrig tidigare sett maken till på den platsen har nere.


Hans bollsäkerhet var helt enkelt fenomenal, vilket i viss mån gäller hela Göta-laget. Lindell agerade "överrock" åt Örebros farlige hy. Eriksson på ett sätt som ingen tidigare förmått, medan Söderström hade ett lätt arbete med att hålla reda på Örebros  inflensasjuke Widlund.


Anfallet i Göta gjorde mindre väsen av sig, och det gnisslade artsevärt i maskineriet. Galin och Weljdeby vore de mest framträdande, men från dessa håll både man bespetsat sig på något ännu bättre.

Örebro mötte upp med fullt ordinarie lag enligt följande: H. Johansson - Petters­son, Rydberg - Sandström, Franzén. Karlsson - Eriksson, Lundgren, Carlén, Lind­berg, Vidlund, men av dessa vore fyra långt­ifrån kuranta, och särskilt Widlund hade all möda världen att hålla sig på benen matchen ut. Under sådana förhållanden får lagets insats i matchen anses beundransvärd. Även här var det försvaret, som fick dra tyngsta lasset men det gjorde det med den äran. Johansson hade inte mycket att göra i målet, och även om det Gallin-skott som så småningom resulterade i Götas andra mål inte verkade otagbart, så måste han få godkänt betyg. Backparet var i utmärkt slag. Rydberg dock något sen i vänd­ningarna, och Pettersson stundtals briljant. Halvbackstrion var utmärkt alltigenom och krigade tappert och framgångsrikt, med Sandström som den pålitligaste. Med tre man mindre kuranta var anfallskedjan slagen till slant och förmådde inte 


överlista Götas försvar i nämnvärd grad. Lundgren arbetade tappert och ofta framgångsrikt, men kunde inte skapa några luckor för kol­logerna att slinka igenom. Först efter pau­sen fick han klartfört sig hur yttern skulle göras fri från Lindells uppvaktning, och då visade han glimtar av sitt verkliga jag.


Örebro öppnade spelet med överdriven respekt för sina namnkunniga motståndare, och Göta behärskade spelet i början, dock utan att få lön för mödan. Först efter 23 minuter kapitulerade hemmalagets försvar, då Stor-Klas Svensson lade in en passning,

som missades av försvaret och gick till framstormande Engberg som petade buren. Örebro ryckte upp sig, och i 42:a mi­nuten kvitterade Carlén.


Andra halvleken såg tt att bli lika målfattig som den första trots farliga måltillfällen vid båda burarna. Dessa höllos fre­dade till 26:e minuten, då Göta tog ledniningen ånyo, denna gång genom Svensson efter en kalabalik nära Örebros målbur. Strax därpå blev det 3-1 för Göta, även nu genom Svensson. Några minuter före full tid fick Örebro ett välförtjänt reduceringsmål genom Carlén på en målvaktsretur efter ett vackert vinkelskott av Torsten Eriksson.


Publiken uppgick till 2.300 personer och matchen dömdes av hr G. Djerv, Linköping.