Invigningen

31 augusti-1 september 1946

Kronprins Gustaf Adolfs invigningstal

Man kan utan att göra sig skyldig till överdrift påstå att tiden rider fort när det gäller idrotten här i landet. När jag först kom i kontakt med idrottens ledande och uppbyggande för 42 år sedan, nå fick man sannerligen vara glad åt om blygsamma möjligheter kunde beredas det då ännu rätt fåtaliga idrottsfolket till litet träning och till att erhålla de nödvändigaste idrottsliga tillbehören. Välutrustade idrottsplatser i vår moderna mening fanns knappast. Till och med de stora tävlingarna måste försiggå under anlitande av högst primitiva anordningar. Och förståelsen för idrottens betydelse för folkhälsan var minimal såväl hos myndigheter som bland den stora allmänheten.  När man ser sig om i denna byggnad, som idag inviges, så måste man ju konstatera, att varje spår av primitivitet definitivt försvunnit. Och så är det litet varstädes ute i vårt land. Goda idrottsanläggningar växa upp överallt. Ja, t. o. m. ganska obetydliga orter sätta numera en ära i att skaffa sin ungdom förstklassiga tillfällen till idrottsutövning. Vi är tacksamt medvetna om att en stor förändring till det bättre har skett. Staten, kommunerna och enskilda brukar som oftast hjälpas åt då det gäller ändamål av nu ifrågavarande slag.  Detta förefaller ju också sunt och riktigt. Man har en stark känsla av att de pengar som sålunda utges rimligen böra lämna en god utdelning, naturligtvis ej rent affärsmässigt sett utan form av en bättre folkhälsa, mera fysisk kraft, större arbetsförmåga, mera livsglädje.  När jag tog del av planerna för och organisationen av Örebro idrottshus var det emellertid en sak som jag fäste mig särskilt vid. Det var kombinationen av lokaler för   såväl den fysiska som den andliga folkhälsans tillgodoseende. Det är ju möjligt att denna tanke tagit form redan förut på någon annan plats. 

Men säkert är att anordningen, principiellt sett hör till de nyaste. Här skall sålunda allmänheten, enkannerligen det yngre släktet, kunna tillfredsställa både sitt naturliga krav på kroppsrörelse och sitt bildningsbehov. Även om det väl mera sällan kommer att hända att man går direkt från brottningsmattan till studiet av t.  ex. Platons skrifter, så tycks det mig vara högst tacknämligt och riktigt att kroppens och andens träning kan ske under samma tak.  Det ligger säkert en sund, en principiellt riktig tanke i detta sakförhållande.  Ty alltför ofta är det nog så att den fysiska och den själsliga utvecklingen, muskelstyrka och tankeskärpa, drar åt var sitt hål. Antingen blir man en fysiskt eller en andligt tränad person. Jag har för min del aldrig kunnat förstå varför ej dessa båda ting, oftare lin som nu sker, kan samsas. De är nämligen ingalunda oförenliga med varandra. Vill man dana den harmoniska människan skall man väl laga så att inte den ena sidan i hennes väsen alldeles tar överhanden över den andra. Vikten härav kan ej nog ofta inskärpas.  Och med särskild glädje har jag trott mig finna att man vid denna storartade idrottsanläggnings tillkomst just haft sin uppmärksamhet riktad på betydelsen av denna sak.  Måtte nu också alla de som komma att under generationer få nytta av idrottshuset veta att rätt begagna dess olika möjligheter så att allsidiga, sunda, harmoniska svenska medborgare här måtte danas!  Med denna önskan samt med erkännande och tack till alla som bidragit till institutionens tillkomst förklarar jag härmed Örebro idrottshus invigt för sitt ändamål.    

Kronprinsen bowlade

På eftermiddagen invigdes bowlinghallen, där för övrigt kronprinsen roade sig med att pröva banorna. Och senare på dagen hölls invigningsmiddag, varvid kronprinsen förärades idrottshusföreningens minnesplakett nr 1, och de ledande männen bakom idrottshusets tillkomst hyllades alldeles extra. 


Från början var anläggningen avsedd att bli av mindre format än vad den nu är och sålunda hade man kalkylerat med en kostnad av omkring 450 000 kr.

Anläggningen har emellertid undan för undan och under trycket av idrotts- och ungdomsorganisationernas ständigt ökade önskemål byggts ut till en imponerande Idrottens högborg, och den kan med skäl kallas landets hittills både vackraste och modernaste. När Örebro idrottshus på lördagen invigdes så har därmed ett i det närmaste elvaårigt arbete nått sin fullbordan. Det var nämligen i början av december 1935 som tanken på ett idrottens och gymnastikens hus för örebroungdomen föddes. 

Kl. 17.00 öppningstalade Malte Lindnér i bowlinghallen, och minuterna därefter slogs de första slagen av bl. a. storbowlarna Björkander, Stockholm och Nummelin, Göteborg, på första banan, Svenska Bowlingförbundets ordf. Hans Berger och Fr. Engelbrecht, på andra banan och Sveriges enda kvinnliga bowlare Elsa Berglund, Karlstad samt närkeordföranden Malte Lindnér på fjärde banan. 

Film från invigningen.

Klicka på bilden för att se filmen.

Artiklar från invigningen

Klicka på artikeln för att läsa den!

Artiklar från Nerikes Allehanda, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Löpsedel från Arbetartidningen.

Harald Åkerbergs tal

Vi står i stor tacksamhetsskuld till alla som medverkat till det stora resultatet och jag vill som representant för vår stad understryka de varma uttryck för denna tacksamhet som nyss framfördes i salen nedanför. De män som fört saken till seger hade verkligen de rätta sportsmannaandan. De har inte böjt sig för de många motgångar utan rest sig till nya språng för varje gång de slagits till marken. Det tack jag riktar till dem kommer från fyllda bröst i ett enat samhälle. Det främsta till Ers kungliga höghet, som visat sitt välrenommerade intresse för alla former av svensk kultur och svensk idrott genom att förrätta dagens invigning. Denna stad inbjuder så lätt för Ers kungliga höghet till känslomässiga anknytningar. Det var här som Ers kungliga höghets stamfader valdes av den svenska riksdagen till tronföljare. När svenskarna valde f. d. revolutionsgeneralen, sedermera Napoleonmarskalken Jean Baptiste Bernadotte till sin ledare i en stormig och kritik tid, tänkte de förvisso mest på kommande militära bedrifter, på revanschkrig och territoriella utvidgningar. Karl Johan visade storhet genom att länka utveckling till helt andra banor, d. v. s. fredens banor. Verkningarna av denna nydanande statskonst gör sig ännu idag gällande. Vi har spårat dem under det senaste kriget.

Den bernadottska fredstraditionen, som blommade upp till historisk gärning hos Era kungliga höghets fader och farfader, har bundit denna kungaätt med starka band vid det svenska folket och gjort den till en av lyckligaste och framgångsrikaste i hela historien. 

 

Det är lätt för oss idag att förnimma suset av historiens vingslag. Vi känner oss stå i tacksamhetsskuld till adel, präster, borgare och bönder., som valde Karl Johan till tronföljare, när vi hälsar hans sonsonsonson välkommen till bords i denna stad, där hans vagga stod.


Harald Åkerberg var

chefredaktör för Örebro-Kuriren och riksdagsman för socialdemokraterna

Detta är verkligen en glädjens dag. Vi har levat med detta Idrottshus drygt ett årtionde. Vi har sett det födas som en djärv och — som mång tyckte — förflugen tanke, växa och bäras fram av enstaka pionjärers trofasta nit och de mångas allt mer odelade och hänförda anslutning. Vi har övervunnit både byråkratins stela formalism mängdens tvivel och krigsårens mång naturliga och kanske berättigade hinder. Den ena avdelningen av detta hus är för människor som har sinne för kroppens spänst och musklernas spel. I den andra drar vi också samman ungdom, men inte för att öva dem i kroppens lekar och kraftmätningar. Dessa lokaler är avsedda för studier och meditation, för andlig fostran och kulturellt Idrotter. Vi ser ingen motsättning mellan dessa båda uppgifter — de kompletterar och fullständigar varandra. För oss som varit med om att älska fram detta hus genom tusen hinder och besvärligheter har också denna tvåklang varit bestämmande. VI har tagit sikte på några av de olika grundvalarna i den demokrati som är det nuvarande samhällets kärna, på ett släkte som har både kroppslig och andlig spänst, er ungdom som genom sin vidsynthet, sin harmoniska utbildning och sin medborgerliga fostran är oemottaglig för förvillelse av det slag som senast besök världen — som i stället är skapad och skickad att bygga sköna, rika och stolta samhällen.


Bilder från invigningen

Klicka på bilden för större version!

Bilder från invigningen. Kungen talar med en av de deltagande gymnasterna. Samtliga bilder från Stadsarkivet Örebro.

Handboll vid invigningen

Stadsmatcher mellan Örebro, Göteborg och Stockholm.

Sällan har väl en örebroare..

haft flera anledningar att känna berättigad stolthet än när han vid 2-tiden på lördagen klev in i sitt nybyggda idrottshus. Anledningarna var många, men man kan begränsa dem till de tre största: för det första hade verkligen intendent Lundholm och hans mannar lyckats med vad ingen trott dem, nämligen att ur virrvarret av ouppackade möbler, målarfärgspytsar m. m.  trolla fram en snygg och välstädad miljö för invigningen. För det andra har det väl inte på länge setts en så representativ samling medborgare i Örebro. Förutom vår ståtlige vältalande kronprins. landshövdingeparet, överstelöjtnant Bredberg, tipschefen Ledin m. fl. plus allt vad staden har av känt folk.

Och för det tredje, invigningsprogrammet var välbalanserat, representativt och vackert. Vilken tillgång att ha AGF-eliten en dag som i lördags, och hur imponerade inte våra gymnastiska stoltheter.  Det blev förresten Lill-Arne Carlson förunnat att åstadkomma de första ovationerna genom sina volter på mattan. Då kände man att lobbhöjden inte är för stor för att publikens entusiasm skall kunna nå takkonstruktionerna.

 –Nog finns det många idrottshus har i landet, men inget som under ett tak förenar hade fysisk och andlig ungdomsvård, och i varje fall inget med så vackra hallar som idrottshusets  i Örebro, sa tipschefen och fotbollsförbundsledamoten C. A.  Ledin när vi vandrade igenom anläggningen. Och det betyget var han inte ensam om att ge.   

Signaturen "- ås" i Nerikes Allehanda